På fel plats vid fel tidpunkt!

Nu har det hänt igen.
En 20-årig kvinna har blivit våldtagen. Överfallen utsattes hon för övergrepp av två män.

Jag kan inte låta bli att fundera över hur männen tänkte när dem såg den ensamma kvinnan komma gående. Hade de resonerat om att de skulle försöka hitta något offer innan eller var det stundens ingivelse. Har dom våldtagit förrut eller var det första gången? Hur mår dom idag. Känner dom sig stolta och nöjda över sitt dåd, eller är dom rädda och känner skuld?

Naturligtvis kan jag inte heller låta bli att fundera över hur kvinnan kände det när hon såg de två männen komma gående mot henne. För hur många gånger har jag själv inte varit rädd för män, men kunnat dragit en lättnadens suck när de passerat förbi. Hon måste sett dom, kanske blivit rädd, men ändå inte trott att det var sant när de ryckte in henne i soprummet, fylld med skräck över vad dom skulle göra och smärtan över de dom gjorde.

Hur är det möjligt att det finns ett sådant kvinnoförakt, behov av maktutövning eller sadism
- kalla det vad ni vill - i vårt civiliserade samhälle. Vad är det som gör att en del män inte ser kvinnor som människor, inte bryr sig att hon är rädd och att det gör ont. Det är för mig obegripligt!