Beroende - inte jag!

Tänk som jag tjatat på de äldsta barnen om datoranvändning. Om hur lätt beroende de kan bli av spel som World of Warcraft och annat skit som finns på internet. För att inte tala om hur viktigt jag ansett det vara att umgås på riktigt och inte leva i en låtsas värld.

Sedan ett drygt år tillbaka är jag ansluten till facebook. Från början mest för att jag borde, men mer och mer för att det faktiskt är riktigt kul. Min man har också blivit biten, så nu är det lite andra tongångar därhemma. - Ni borde också ha begränsad tid framför datorn, säger sönerna och vi svarar - Vi har ju just satt oss och att det här är ju mer jobbinriktat, inte bara för nöjes skull.

Men idag har jag fått mig en tankeställare. Mitt facebookkonto är inte tillgänglig pga av webbplatsunderhåll. Jag kommer inte in på min sida och det har större inverkan på mig än vad jag trodde var möjligt. Jag känner mig lite utsatt - vad gör dom med min sida, vad händer. Jag är också irriterad och har svårt att koncentrera mig. Verkar lite som abstinens, eller hur.

- Nä ungar, jag är inte beroende av datorn. Jag gillar (läs älskar) facebook, Spotify, YouTube och Google, men det är något helt annat!