Fler kvinnor ska våga starta och driva företag - näringsministern Maud Olofssons paroll.

Ja, jag kan verkligen hålla med om att fler kvinnor borde vara företagare och tjäna pengar. Att kvinnor inte gör det i samma utsträckning som män, tror jag däremot inte handlar om den enskilda kvinnans mod, utan om samhällets olika villkor för den som startar och driver företag.
Villkor som att branscher som domineras av män är de branscher som har möjlighet till statliga företagsstöd.
Villkor som att kunna vara med på upphandlingar i den offentliga sektorn ofta innebär att du redan måste ha ett fungerande företag med en fungerande organisation.
Villkor som att kvinnor har mindre eget kapital än män att satsa i en uppbyggnadsfas.
Villkor som att kvinnor tar större del av familjeansvaret än män och har mindre tid för sitt företagande.

Det går inte att problematisera kvinnorna – det är strukturerna som måste problematiseras.
Om regeringen och samhällsstrukturerna inte lyckas skapa mer jämställda villkor för företagande, exkluderas halva befolkningen från att kunna skapa verklig tillväxt, nya framgångsrika företag i nya branscher.

Just nu arbetas det febrilt med näringsministern Maud Olofssons initiativ Främja kvinnors företagande. Intentionen är god och jag är säker på att näringsministern har viljan att skapa förändring – men det är inte tillräckligt. I Jämtlands län är det länsstyrelsen som varit ansvarig för Främja Kvinnors företagande sedan det började år 2007. Trots detta uppdrag från regeringen så har det inte påverkat länsstyrelsens ordinarie arbete. Ett tydligt exempel på det är företagsstödsfördelningen i länet för år 2010.

I länsstyrelsens egna system så är det angivet att 6 % av företagsstöden på totalt 80 miljoner kr, dvs ca 5 miljoner kr, beviljats företag med en kvinna som företagsledare. Det är den lägsta nivån på fem år och påvisar en sorglig tillbakagång. Men det är kanske inte så märkligt, med tanke på vad en handläggare på länsstyrelsen sa till mig. – Vi beviljar inte stöd till kvinnor och män, vi beviljar stöd till företag. Jag tror inte att näringsministern skulle instämma i de resonemanget!

Tillväxt - vår tids mantra!

Nu är det ju inte alla som gör på det viset.
Eller egentligen - de allra flesta gör det inte. De flesta startar ganska smått, många gånger utifrån ett intresse eller en specialkunskap och har ev. funderingar om att växa på sikt. Deras drivkraft är passion eller en övertygelse så stor att de riskera hus och hem, tjänar dåligt och jobbar jämt – åtminstone inledningsvis. Det är dessa företag som ska se till att tillväxten i länet ökar. Men varför är det så få som ändå växer, var i ligger svårigheterna. För att bilda mig en bättre uppfattning om det pratade jag med några företagare om deras erfarenheter och hur de löst det.

Gabriela, Turkos Ab – exklusive ekologisk hudvård, säger att ribban läggs redan på utbildningsnivå. Hennes erfarenhet är att utgångspunkten inom hälsa och skönhet är att det är en hobbyverksamhet som ska ligger bredvid ett heltidsjobb. Det synsättet hänger sedan med när företaget är bildat och ska finna finansieringsmöjligheter för att växa. Hon lyfter även svårigheten med att finna utbildad personal, vilket Bittan, Åsarna Skicenter – restaurang och hotell, instämmer i. För att kunna hålla en hög kvalité och stärka sitt varumärke är utbildad personal A och O. Både Gabriela och Bittan har själva löst problemet genom att utbilda personalen, internt och externt, vilket kostar mycket pengar.
Ibland bedöms hur intressant ett företag är utifrån hur många anställda som företaget har. Men det ger inte alltid en rättvis bild av företagets verksamhet. - Även om jag bara har en deltidsanställd, så är tio andra företag involverad i mitt företag, med just de kompetenser jag behöver. Det är allt från att översättningstjänster, till att samarbeta för att nå en större marknad. säger designern Viktoria som driver företaget Anna Viktoria. Anita på Mohages kläder och interiör, instämmer att nätverken är viktiga men den största svårigheten med att vara själv och driva butik, är att driften tar så stor tid. Tiden räcker inte till för att kunna utveckla företaget och växa, samtidigt som verksamheten är lite för liten för att heltidsanställa någon. Det blir ett moment 22.
Den viktigaste faktorn som alla fyra lyfter fram är bankens inställning och hur viktigt det är med goda relationer till den. Utan banken hade ingen av dessa företag kunnat driva sin verksamhet som de gör idag. Det är dessa företag som ska se till att tillväxten i länet ökar, utan stöd har dom finansierat allt med egna pengar och banklån. Ju mindre banken kan om branschen, desto svårare är det att låna pengar och det kan ta tid att bygga upp ett förtroende.

Så mantra eller ej, Det är enkelt att prata tillväxt och tycka vad andra ska göra, men här finns det att göra både på regeringsnivå och på länsstyrelsen handläggarnivå och det borde dom begripa. Eller kanske inte, det är inte så många av dom som behövt satsat hus och hem för att uppfylla mantrat!

Vill du sälja på nätet - men inte driva en e-shop...

Är du dessutom företagande kvinna som äger minst 50 % av ditt företag och har ett eget varumärke - då har vi lösningen för dig!

Via sisBiz.se får du en länk som du lägger in som din egen e-shop på din hemsida. Du skickar produktfoto, produktinformation och pris till oss, så sköter vi det tekniska. Om du vill så sms:ar vi när du har en order på mailen – så behöver du inte bevaka den.

sisBiz.se är en e- shoplösning med en gemensam plattform, där företagskunden får en egen varumärkessida/länk, där alla produkter läggs in. Företagskunden kopplar länken till sin egen hemsida och säljer produkterna direkt därifrån. Produkterna säljs även via sisBiz.se och finns under prisgrupp, produktkategori och varumärke. Slutkunden handlar av alla företagen på sisbiz.se i en varukorg och med en korttransaktion. Vi erbjuder även tilläggstjänster såsom produktfotografering, produktbeskrivning och hemsideproduktion!

Vill du veta mera, hör av dig till Margaretha Lindbäck, grundare på margaretha@sisbiz.se

Tack för besöket och den nya tanken!

En av de saker som jag tycker bäst om är när jag får en ny tanke, en ny insikt. Det behöver inte vara något märkvärdigt, men nåt som jag inte satt samman förut. Nu händer det inte varje dag, men idag blev en sån dag tack vare ett besök på kontoret av min vän Helene som är i klädbranschen. Det började med att vi pratade om dagens stora nyhet - Usama bin Ladins död. Vad det egentligen kommer att betyda. Är det alkaidas slut? Eller kommer dom att bli ännu starkare nu? Är det som en del säger att vi i väst gett honom en större betydelse än vad han egentligen hade i arabvärlden och att USA genom detta fått ett ännu starkare mandat att hämnas honom för den 11 september.

I ett sånt samtal är det lätt att halka in på Afganistan och vidare till kvinnors situation där. Helene berättade då att hon sett ett program om mode från just Afganistan. Bl.a. intervjuade dom en man som sålde burka och han hade bra snurr på verksamheten - vissa dagar sålde han 500 burka, oftast i samband med bröllop- burka i olika färger och absoluta favoriten är blå, men olika regioner i landet har olika färgfavoriter.

I programmet intervjuades en kvinna som inte alltid bär burka, utan bara ibland. Tex vid badhairdagar eller när hon inte fixat sminket och bara ska på affären en sväng - då menade hon att är det är väldigt praktiskt att slänga på sig burkan och att det kan vara skönt att vara helt anonym ibland. En ny trend bland de yngre kvinnorna i Kabul är att burkan blivit kortare och att de jeans som kvinnorna har på sig, på så sätt blir synliga.

- Ja, sa Helene, klädmodet är starkare än både religionen och kulturen. Dom unga människorna vill se ut som dom som dom ser på TV, film och internet och det går inte att stoppa. Det må det vara ytligt, men det kommer att skapa förändring.
Ja kanske Helene har rätt, med tanke på vad ungdomarnas Jasmine-revolution satt igång i hela norra Afrika, känns det inte helt osannolikt.

Nu finns det ju annat att diskutera kring burkan, men det tar vi en annan gång.
Istället tycker jag vinklingen på klädmodets betydelse för världens demokratiseringsproces är mer intressant och för mig ett helt nytt synsätt på klädindustrin - det ska bli spännade att följa!

En stund i solen med Brita!

Det var en klok kvinna som sa till mig att rikedom är så mycket mer än pengar. Efter snart ett år som singel, förstår jag. Och för mig är det systraskapet som får mig att känna mig rik. Att träffa kvinnor som delar med sig av tankar och erfarenheter. Ha kul ihop, dela sorger och känna den där samhörigheten som jag bara kan finna med kvinnor.

En av mina kära systrar är Brita, 85 år. Hon är egentligen min mormors kompis från början, men var min första granne när jag hyrde ett gammalt hus i byn Skucku, för länge sen. Nu är vi grannar igen, i Svenstavik. Hon änka och jag frånskild och vi träffas lite då och då och pratat om livet och dess villkor. Hon är så klok, har varit med om så mycket, är påläst och vill gärna diskutera politik såväl lokal som global. Så jag som inte riktigt hänger med i världsläget alla dagar får mig mycket till livs.

I lördags, på påskafton satt vi i min trädgård, drack gott kaffe från Åre kafferosteri, - såklart -och njöt i solen. Det blev tal om vilken sen påsk det är i år och att det kommer att dröja 40 år till nästa gång, den är så sen. Tänk 40 år, det är en lång tid. Då är det jag som är 85 år gammal. Undra vilka systrar jag har då? En del kanske inte är påtänkt än och tänk så mycket som ska ha hänt.
Hoppas att jag är lika vital som som min kära vän är nu. Då, på påskafton år 2051 ska jag komma ihåg den fina stunden i solen med Brita och tänka på vilken härlig dag vi hade.

Peace, love and understanding :)

I dagens ÖP, Östersunds Posten, står det att läsa om 26-åriga serietecknaren Linda Medin, uppvuxen i Östersund, men numera bosatt i Stockholm. I artikeln beskriver hon hur hon aldrig kände sig hemma i skidåkar-Östersund, utan mest kände sig udda med sitt ritintresse. Efter flytt till Stockholm, gav hon år 2005 ut sin egen serie Medley och nu är hon en av medarbetarna på tidningen Utopi.

Lindas berättelse få mig att tänka på Kristina Mattssons bok Landet utanför. "Sedan 2008 bor fler människor i städer än på landsbygden, för första gången i mänsklighetens historia. I vårt land har urbaniseringen nått den punkt där det inte längre finns någon tvekan. Orter kommer att dö ut. Även större samhällen. Även i södra Sverige." - Inte för att vi måste bo i stora städer, utan för att vi vill.

I Jämtland bor det 126 917 personer, varav 58 695 personer i Östersunds kommun. En av de största problemen i länet är att vi bara blir färre och färre och många insatser drivs för ökad inflyttning. Det är jättebra. Men vi måste också fokusera på de som växer upp här - hur ska dom vilja bo kvar här och de som flyttar hit, hur ska de känna sig välkomna . Där ligger det ett stort ansvar på var och en av oss som bor här. En öppenhet och bejakande bygd skapas inte av politiska beslut och tjänstemäns agerande. det skapas av dig och mig. Vill vi bo kvar i ett levande Jämtland måste vi släppa vår inskränkthet, sluta snacka skit och vara mer öppen, så att fler kan uppleva att det finns ett livutrymme här.

Enligt Kristina Mattsson så är det de bygder och småstäder som kan erbjuda liknade livsstilar som storstäderna har som kommer att överleva och hos oss är det endast Åre som har det i dagsläget.

Så kom igen jämtar - open your mind and heart - det är fortfarande peace, love and understanding som gäller

Skriva och skriva och skriva

Sitter och sliter mitt hår framför datorskärmen. En idébeskrivning ska formuleras och det är lätt att börja tänka på annat. Det måste finnas andra sätt att utveckla sitt företag på än att skriva och skriva och skriva.

Det finns ganska många insatser för att främja företagandet. Förrutom själva stöden, så tror jag att en viktig fråga att ta tag i, är servicen till företagen som vill växa. Ibland är situationen mellan företagare och myndighetsperson, inte helt olik den i skolan mellan lärare och elev, där en av parterna är helt i den andres händer. Men i skolan diskuteras åtminstone pedagogiken och att olika elever lär sig på olika sätt och att skolan ska vara individuellt anpassad.

Tänk om den diskussionen skulle återföras in i de strukturer som har som uppgift att främja företagandet. Då handlar det inte om att göra bättre blanketter, utan att göra på andra sätt, utifrån de olika företagarnas olika behov. En företagare kanske tycker att blanketter är det bästa, medan någon annan hellre sitter och pratar och utifrån det får hjälp med formuleringarna, en tredje kanske vill arbeta i process med andra företagare och på så sätt komma fram till bästa lösningen.

Ja, ja det finns mycket att fundera över - men nu måste jag väl fortsätta med det jag ska, skriva och skriva och skriva!